Idag låg jag hela dagen på stranden! Det var sista chansen jag hade att pressa innan jag skulle åka hem så då fick man passa på att ligga där länge :) Tack och lov har vädret blivit allt svalare (förra veckan hade vi ju runt 40), nu ligger det runt 25. Det gör att det är riktigt behagligt att bara ligga och steka! När jag kom hem vart det en snabb dusch, sen åkte vi till Trainbar med Plockit för att äta middag! Jag beställde in en Pica Pica com Feijão och fick för förta gången äta en riktig sådan. Haha, förra året när jag bodde där så var det alltid ngt fel. Antingen var det ett annat sorts kött, eller så var det slut på bönor osv.. :P
Â
När vi kom hem hände något helt sjukt dock. Först när vi kör in på gatan ser vi ett ungdomsgäng hänga utanför ett hus. Vi prkerar precis utanför huset på gatan, och vid grannen står ett gäng vuxna samt en polisbil parkerad. Vi blir lite oroliga och tänker att det kanske varit inbrott. Men när vi går in verkar allt vara i sin ordning så vi glömmer det som var ute på gatan och sätter oss och kollar på tv (vardagsrummet har en vägg som vetter ut mot gatan, och väggen är i princip bara ett stort fönster). Vi satt alltså precis ut mot gatan. Plötsligt hör vi hur folk börjar skrika och ha sig, och vi tänker att det säkert är ungdomsgänget som börjat härja och man blir lite smått orolig.
Â
Sen hör vi vad som lÃ¥ter som pistolskott, fast ändÃ¥ inte riktigt. Det kommer flera gÃ¥nger och nu börjar det bli rätt obehagligt. Vi kollar ut och ser att bakom Henriques bil, precis framför huset, sitter tvÃ¥ poliser hukade och likadant pÃ¥ gatan tvärsöver. Vi fattar ingenting, men sen börjar vi höra riktiga polisskott och dÃ¥ blir vi riktigt oroliga och jag och Tomas sätter oss pÃ¥ köksgolvet för att komma undan alla fönster. Sen höll det pÃ¥ i flera timmar. Polisen skrek, skott skjöts… det var en biljakt och sÃ¥ lite mer skrikande.
Â
När det varit lugnt i ett litet tag tänkte jag att nu hade jag min chans att springa ut till annexet så jag kunde sova. Precis när jag kommer innanför dörren så börjar de skrika och skjuta igen. Livrädd eftersom jag nu var själv och inte hade ngn aning om varför folk skjöt eller vart de var så ålade jag mig fram när jag skulle hämta saker på sängen för att hålla mig undan fönstret, hukade mig när jag gick runt osv. Tillslut somnade jag dock, trots skotten.
Â
Dagen efter berättar Henrique vad som hade hänt. Det visar sig att en man tagit sin fru som gisslan, och precis när vi kom hem hade polisen avslutat sina förhandlingar med honom. Det hade varit krypskyttar på taken, han hade lyckats träffa en polis och så fick Henriques bil ett skotthål i sig och vi hade skotthål i den lilla muren framför huset (hade han siktat lite högre kunde han träffat oss i vardagsrummet!). Allt hade slutat runt 4 på morgonen då han tände eld på sig själv, sin fru och lägenheten så båda dog. Hemskt :( Sen hade CSI kommit och typ stuckit pinnar i skotthålen för att se riktiningen, plockat upp alla skotten osv..
Â
Helt sjukt, man tror inte ngt sånt kan hända i lilla Alapraia. Eller, man tror överhuvudtaget inte att man ska få uppleva något sånt oavsett vart man är! Tänkt folk som lever i detta, och ännu värre, varje dag. Helt ofattbart, vad hemskt att varje dag gå och frukta för sitt eget liv. Här var inte mitt liv i någon direkt livsfara egentligen men ändå var jag ju livrädd. Samma kväll hade tydligen ett gäng ungdomar rånat alla på tåget från Cascais också, och det tåget hade jag åkt med kvällen innan själv mitt i natten. Herregud vilken tur jag hade att ingenting hände då!
Â


